Karin, 10 år, flyttade med sin familj till Livets Ords bibelskola, friskola och församling i Uppsala:
”Vi barn var livrädda för Årstagänget. De klottrade ’Dödens Ord’ på väggen och misshandlade mina klasskamrater. Vi-mot-dom-situationen var ändå rätt. För de som går Guds vägar blir enligt Bibeln förföljda.
Demoner. Det var skrämmande att se hundratals vuxna skrika och kräkas ut sina demoner i hinkar. Vi fick inte leka med våra små hästar; ledarna sa att demoner bodde i ’My Little Ponies’.
I Den Sista Tidens Sista Strid skulle vi barn bli elitkristna. Leva rent för Gud. Därför fanns regler för nästan allt.
Skolundervisning med prestationsångest och stenhård disciplin. Vid skolans slut var man nära utbrändhet. Skolverket sågs som Fienden. Mobbning förekom från både elever och vuxna.
Svåra känslor som rädsla, ångest, tvivel fick man dölja bakom ’frikyrkoleendet’.
Det var mycket tal om sex på ungdomsmöten. För oss gällde 18-årsregeln och man skulle vara oskuld till bröllopsnatten.
Kärnfamiljen sägs i Livets Ord vara viktig. Men i praktiken är det tvärt om. Vi hade ständiga uppgifter i församlingen så det fanns inte tid för oss som familj. Jag har därför få familjeminnen. Och våra föräldrar fick inte riktigt lära känna oss.”
","author_name":"Acast, Rigmor Robèrt och Emma Gembäck"}