Staden podcast

Längs Moselfloden i västra Tyskland ligger Trier. Bland vingårdar i en stilla del av Europa kan den medeltida stadskärnan tyckas idyllisk, men här vilar en revolutionär ådra och spår av ett av världshistoriens största imperium.1818 föddes Karl Marx i Trier, hans födelsehus är idag ett pilgrimsmål för många människor, framför allt från Kina. Marx växte upp i denna medeltida småstad vid den stillsamma floden, långt från de industristäder han skulle komma att förändra med sitt skrivande. Marx bodde i ett hus helt intill stadsporten Porta Nigra, byggd av romarna 180 efter vår tideräkning när var Trier på väg att bli en av romarrikets största städer med omkring 90.000 invånare.Under Karl Marx uppväxtår blottläggs och återupptäcks de gamla ruinerna – Napoleon ville bygga ett revolutionärt kejsarrike – som under medeltiden byggts och sjunkit undan från stadsbilden. Marx ser från sitt fönster de materiella spåren av ett imperium. Han ser hur allt som är fast, någon gång, förflyktigas.Vi gör en vandring i staden med Karl Marx, och ser hur de förtryckta vinbönderna väcker hans politiska skrivande och gör honom till socialist. Vi vandrar i den romerska staden, i dess trångbodda sjuvåningshus, och in på de monumentala baden, dit alla var välkomna.

I samarbete med Arkitema har podden gjort tre talkshows under 2023 i Malmö, Göteborg och Stockholm. I varje stad har vi besökt ett decennium med ögonvittnen. Så här blev det i Göteborg. Med musikern och kompositören Dan Söderqvist – Älgarnas trädgård, Cosmic overdose, Twice a man – musikern och kompositören Karl Gasleben – Anna Själv Tredje, Cosmic Overdose, Twice a man, fotografen Katarina Despotpvic, som pratar om och visar Ingmar Jernbergs bilder från 1970-talets Frölunda och Gert Wingårdh, arkitekt som fick sitt första jobb hos Johannes Olivegren, spiritisten och den omedvetna postmodernisten, 1975.Välkommen till en stad vid sidan av den bokstavstrogna proggen och de demoniserade förstäderna. En stad av experimentgymnasium, patricierhus med olåsta dörrar, hårdrock och kärlek hos första generationens frölundabarn och en gryende postmodernism.

"Europas vackraste balkong", skrev UNESCO vid världsarvsutnämningen 1994 av Luxembourgs platå med Marquis de Vaubans försvarsanläggning.En europeisk huvudstad, eller kanske huvudkontor, för Europa i dag skapas och försvaras på helt andra platser. Staden är en spindel i vittförgrenat nät, dess litenhet är dess styrka, det är kort väg mellan beslutsleden och man är ständigt beredd att slå broar, erbjuda friheter, se till att vara den som inbjuder grannländerna att trycka händer i samförstånd.Luxembourg är en vardagsoptimerad stad, där de arbetande pendlarna, controllers, jurister, finanser, rentierer rör sig likt tidvattenflöden från Centralstationen in över stadens gator och tillbaka igen. Och samtidigt finns där, under den höga staden, en låg fuktig och mörkare, mer grönskande och mer obemärkt stad, liksom det finns invandrargrupper och arbetsmigranter som lever fattigare liv i rikedomens skugga.

Tidskoder för avsnittet:1: 0-29:07 HSB – skapelsemyten: De tidiga åren, att hitta en fiende, revolutionärt språk, trendig typografi.2: 33:20 - 1:00:40 HSB: Tillvarons totalentreprenör: Tvättmedel, Båtar och sportstugor.3: 1:00:45 - 1:29:00 HSB: Kan man tjäna pengar på bostadsrätter? Turning torso och butlersamhället.Om man cyklar över Västerbron i Stockholm – eller närmar sig Riddarholmen med båt över Riddarfjärden – och fäster blick högt upp på skärgårdsbergen som omger sjön så ska man se att där högst upp finns inte några kyrkor eller slott utan där tronar två stora bostadsområden, på Kungsklippan och Skinnarviksberget.Kvarteret Diamanten på Kungsklippan, byggt 1933, och kvarteret Marmorn, vars första delar stod klara till Stockholmsutställningen 1930. Kungsklippan och kv Marmorn. Planerade och uppförda av HSB, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening. Det är mäktiga i sina anspråk, på varsin sida om Stockholms stadshus invigt mindre än 10 år tidigare, 1923."800 eldstäder i skyskrapor av betong", skrev DN om Kungsklippan den 11 maj 1933.Det har sagts att ingenting är så starkt som en idé vars tid har kommit. Det var HSB en gång. Så starkt för att dess idé hade kommit: Varför ska vanliga människor betala ockerhyror till fastighetsägare och hyresvärdar när de själva kan bli ägare till sina hem – tillsammans med andra?Och denna idé materialiserades, förändrades och blev någonting annat med tiden. HSB som startade som en marginell spelare, en outsider för småfolk, när bostadsrätten inte ens hade ett ordentligt lagrum. Idag verkar man i en tid då bostadsrätten är den helt dominerande marknadsformen för lägenheter i Sverige.Man börjar med att hitta en fiende i de privata fastighetsägarna, och med ett språk hämtat från den framväxande radikala arbetarrörelsen, med ord som profit och ocker, börjar man locka medlemmar som vill vända sig från egoism och in i kooperationes varma gemenskap.Det är en hundraårig resa för en kooperation som i det närmaste skulle komma att bli en stat i staten, en livets totalentreprenör.Det fanns tider när HSB inte bara byggde kooperativa bostäder utan också producerade såväl tvättmedel som båtar. Och semesterbostäder, 1929 i Årsta havsbad – "ett Saltsjöbaden för småfolket" – nio år före den första semesterlagen.Man har inte sällan i sin pragmatism gått några steg före staten.HSB började bygga miljonprogrammet innan det fanns ett miljonprogram. I bostadsbristens spår, började man i början av 1960-talet skala upp bostäderna. Grindtorp i Täby är kanske det tydligaste exemplet.När man sedan inför en concierge i Turning Torso i början av 2000-talet förebådar man möjligen det samhälle som växte fram i RUT-tjänsternas spår"?]‍

Varje kris ligger till grund för nästa ordning.Det skulle kunna ses som ett slags lagbundenhet i hur kriser fungerar:Krisen, hur den genomlevs och hur den överlevs kommer att generera en uppsättning lösningar och nya formationer som är de som nästa epok kommer att som markplatta:T.ex. 1990-talskrisen som tog med sig en avreglerad kreditmarknad, låga räntor och inflationsmål in i nästa fas – en fas som märkligt nog inte tog slut 2008, vilket man hade kunna tro! Utan levde vidare som ett slags vålnad ända tills nu.Frågan som ligger bakom vårt tema är ju naturligtvis också – vilken ny ordning kommer att emanera ur denna lågkonjunktur som i alla fall Sverige är i -Forbes skrev i januari 2023, att kommer lågkonjunkturen på allvar under året kan det komma att ta över ett årtionde för vissa städer att återhämta sig. De flesta större svenska städer ligger definitivt inom denna förutsägelse, så enormt sårbara de gjort sig för större ekonomiska förändringar.Nu sitter vi här, söker nån att skylla på, som man alltid gör när krisen kommer.Var det värt alla rostande elscotrar, försålda kommunala egendomar och obetalbara bostadsrätter?Vad kunde man ha gjort annorlunda? – en ständig fråga trots att historien visar att konjunkturer kommer och går, och det finns alltid något som alla inte förutsåg.Det här avsnittet ska handla om lågkonjunkturer, vad som förändras i stadssamhällen med lågkonjunkturer - , men varje lågkonjunktur har sina omen, stormsvalor som ofta är grandiosa och storslagna - nästintill odödliga platser – som just lyckas uppföras innan avgrunden öppnar sig och alla möjligheter skulle vara stängda.

Podcasten staden samarbetar med Arkitema som vi gör ens serie tematiska poddar tillsammans med, en om sjukhus och en om segregation har vi gjort, Det här avsnittet ska handla om industriarkitektur – industrier, logistik, funktionsbyggnader, i en tid som faktiskt bygger industrier – igen.Mycket av det finaste arkitekturarven som finns i landet är gamla industri- eller produktionsbyggnader, från 1600-talets bruk till 1900-talets telefonfabriker, via verkstäder i Motala eller textilfabriker i Norrköping. Ett enastående arv, byggt kring arbete, men också kring varumärken.Men hur ser det ut idag, på 2020-talet. Hur formar man en industri- produktions- och funktionsbyggnader – och kommer den också, om hundra år, eller mer att stå som ett monument över en tid, som verkligen ville uttrycka något?För att prata om detta har vi med oss Kalle Johannesson, arkitekt och affärsområdeschef på det som heter Commersial, arbetsplatsens arkitektur, fabriker, logistik, kontor, på Arkitema.Men vi vandrar så klart också tillbaka in i historiens industrier, varför blev de monumentala arkitektoniska verk? Och hur kom de i sin tur att påverka annan arkitektur. Som ciceron har vi arkitekten och författaren Lisa Brunnström.

Kameran var en uppfinning som ropade efter att uppfinnas. Tidens borgerlighet som ville hitta en ny plats i den nya staden, porträtteras som kungar hade porträtterats. Tidens realism inom konst och litteratur som skapade en efterfrågan på verkligheten.Det var i staden denna apparat kunde finna sin funktion.1838 fotograferade Louis Jaque Mande Daguerre, den första människan, Boulevarde de Temple i Paris, en man som får skorna putsade står så pass stilla under den långa exponeringstiden att han inte, likt alla andra som sannolikt passerade inom ramen, suddas ut. Daguerre fångade också ett stycke Paris före Haussmanns regleringar, det medeltida Paris som var på väg att försvinna.Kameran är en maskin som samlar in det vi ser. Kameran lär oss en ny visuell kod, fotografier förändrar och förstorar vår föreställning om vad som är värt att se på – och vad vi har rätt att se på. Vi behöver inte längre vara konstnärer eller författare för att beskriva verkligheten. Kanske är det mest storartade med hela den fotografiska verksamheten att den ger oss känslan av att vi kan hålla hela världen i våra huvuden – som en samling bilder. Att samla bilder är att samla världen, skriver Susan Sontag.Men frågan kvarstår, hur ska denna teknik, denna maskin bli konst?Det är ögat som blir svaret, ögat och beskärningen, fotografiet har en kant.Det blir fotografen som får i uppgift att beskära världen åt oss.Berättelsen om fotografin och staden är berättelsen om de sökarögon som riktas mot dem.Den som blixtbelyser orättvisor, den som får i uppdrag av staten att skapa en berättelse om ett land, de som arkiverar det förflutna, de som söker upp de ansikten som kan representera samhället och de som vänder sig inåt mot sina relationer och öppnar nya dörrar i det inre av grannskapen och kvarteren.

I det här avsnittet följer vi kyrkans långa rottrådar i historien. Vi följer kyrkobyggandets växlingar, mellan mystik och natur och upplysta ideal. Från gotiska katedraler i Strängnäs till Tegnérlador i Väderstad, från frikyrkor i stadskvarteren med en kopp kaffe i gatunivå, till kyrkor som historiska berättelser på klippor och slutligen till världens förment mest sekulariserade välfärdssamhälle 500 nya kyrkor på 30 år mellan 1950 och 1980, kyrkor som blev en skönhetens tillflyktsort i välfärdsstaten och tog plats i städernas nya byar.